Mitt släktträd

<p>Stort engagemang för andra människor</p><p>&nbsp;</p><p>Marja Schönmeyer,Strängnäs, har avlidit i en ålder av 86 år.</p><p>&nbsp;</p><p>Närmast anhöriga är maken Bengt Schönmeyer samt sonen Ivar och dottern Cecilia von Bothmer med familjer.</p><p>&nbsp;</p><p>Ett porträtt av Marja Schönmeyer målat av en rysk konstnärinna visar en ung kvinna av uttrycksfull, nästan förandligad skönhet.</p><p>&nbsp;</p><p>Så minns nog många vännen Marja. Estetiskt och andligt förenades hos henne alltifrån barndomen. Fadern, konsthistorikern och ikonkännaren Helge Kjellin, och hans hustru Stina, uppfostrade sina barn i en anda av varm idealism. Marja visade konstnärliga anlag; hon var till exempel en ganska god skulptör.</p><p>&nbsp;</p><p>Men hennes yrkesinriktning blev annorlunda. Hon utbildade sig textilt och var under kriget verksam i Aktiv hushållning, en institution som skulle lära folk att utnyttja kristidens knappa resurser genom att sy och laga och sköta hemmets förråd.</p><p>&nbsp;</p><p>I tjänsten kom Marja till Borlänge där hon träffade sin Bengt. Makarna Schönmeyers hem blev ett slags kulturcentrum där man samlades för att höra föredrag och diskutera. Marja som hade en handfast praktisk sida och organisationstalang fyllde väl rollen som duktig husmor och representativ värdinna.</p><p>&nbsp;</p><p>Då paret på 1960-talet bosatte sig i Strängnäs beslöt Marja att gå in för en speciell verksamhet och ägna all kraft åt denna. Så startade hon Röda Korsets väntjänst.</p><p>&nbsp;</p><p>Det blev trevliga veckomöten med föredrag, poesi, musik och annat utöver den enkla gemenskapen vid en kopp kaffe. Det gjordes besök hos sjuka och ensamma gamla. Någon behövde hjälp att komma ut på promenad, en annan följdes till läkare, en ensam man togs upp som morfar i en barnfamilj, vänners tjänster åt vänner, ingen välgörenhet.</p><p>&nbsp;</p><p>Själv visade Marja ett aktivt engagemang för alla hon kom i beröring med, tröstade i sorg, delade glädjeämnen och intresserade sig för den som ingen annan lade märke till. Praktisk hjälp men också goda tankar och förböner.</p><p>&nbsp;</p><p>Marja kände sig privilegierad och därför angelägen att dela med sig av det goda som hon själv hade fått. Alltid möttes man av samma värme, vare sig det var en utsökt supé, vardagsköttbullar i köket eller en stilla meditation efter en kopp te. Marja hade en sällsynt egenskap, att kunna lämna det hon hade kärt och finna sig tillrätta med ändrade villkor. Under den sista tiden i sjukhusmiljö lovordade hon varmt personalens omsorger.</p><p>&nbsp;</p><p>Själv har jag ett dyrbart minne. Den då mycket svaga Marja ringde mig och var hänförd över en liten vårfest som personalen hade ordnat. Hon såg vilket arbete som låg bakom, till och med arrangemanget av pappersservetter.</p><p>&nbsp;</p><p>Att kunna ge - att kunna ta emot, det karakteriserade Marja Schönmeyer.</p><p>&nbsp;</p>-ur Eskilstunakuriren ?(http://www.ekuriren.se/hermes/article/EK_20020523_26_1_1.html)?